Ekologi hos sengångare

Sengångarna är rena nattdjur. De finner sin föda, parar sig, föder sina ungar och vårdar dessa uppe i träden. De kommer sällan ner på marken, och när de gör det, är det enbart för att ta sig från ett träd till ett annat. Deras långa ben, som är utmärkta att hänga i, är fullständigt ur stånd att bära upp kroppen på marken. När de är tvungna att ta sig från ett träd till ett annat via marken, klarar de detta tämligen väl i sin naturliga miljö, regnskogen, där det förekommer en mängd luftrötter, nedfallna grenar, stammar osv., som de kan klättra i. På släta marken kan de endast kravla.

Nästan hela sitt liv tillbringar sengångarna uppe i träden, hängande i grenar som de hakar fast i med hjälp av de kraftiga och böjda klorna. Födan, som består av blad och frukter, griper de tag i med framfötterna eller tungan. Pälsen ligger åt motsatt håll mot vad som är vanligt, alltså från buken mot ryggen. Hårens skiljelinje löper inte längs ryggen utan längs bukens mitt. Därigenom rinner vattnet från de häftiga regnen av djuret lika snabbt som det gör hos ett rättvänt djur med rättvänd päls.

En annan egenhet hos pälsen är, att det i hårstråna finns en mängd mikroskopiska fåror, både på tvären och längden. I dessa fåror lever små encelliga, blågröna alger som trivs utmärkt i denna fuktiga och varma miljö. Dessa alger ger pälsen en grönaktig färg som är ett utmärkt kamouflage, och gör sengångaren i det närmaste osynlig bland trädens grenar, ett fenomen som ytterligare förstärks av sengångarens extremt långsamma rörelser. Pälsen innehåller också en mängd arter av loppor, löss och fästingar, liksom en art av malfjäril, som endast finns i sengångarens päls.

Mest slående hos sengångaren är den otroliga långsamhet med vilken den utför varje kroppsrörelse. Varje rörelse går i slow-motion.

När en sengångare är uppretad avger den ett kraftigt fnysande ljud. Den går dock själv aldrig till angrepp utan att vara kraftigt provocerad. Sengångarna har långsamma reflexer och dålig syn och hörsel. Dock har de till skillnad från många andra däggdjur färgseende. Luktsinnet är bra. Liksom bältorna har sengångarna en ofullständig inre värmereglering. Kroppstemperaturen varierar mellan 24 och 37 grader. Sengångarna håller sig undan från solen för att inte bli för heta.